är det inte konstigt hur olika vi människor egentligen är? hur olika vi ser på saker, hur vi uppfattar saker. att endel människor ser en viss sak som sjukt omoget och patetiskt medans andra ser de som något helt normalt, eller bara stört. hur olika vi förväntar oss saker av andra, att endel inte förväntar sig mer än att ha någon att umgås med, medans andra förväntar sig att man ska göra allt och strutar i vad man får tillbaka. hur stor skillnad det är på dom personerna vi ser upp till, hur endel tycker att kissie är världens coolaste brud medans andra tycker hon är riktigt jävla patetisk. att endel säger precis som de är och inte skäms, medans andra vill få allt att verka perfekt, trots att det kanske inte är det. rättså stört egentligen, att det är en sån sjuk skillnad beroende på hur man är som person och personerna runt en är.

jag är en av dom som inte känner något behov att berätta för hela världen vad jag känner, tänker och tycker. tills det går så långt att jag bara måste. jag tycker därför jävligt mycket är patetiskt och töntigt. jag ger inte mer tillbaka till andra än vad dom ger till mig, och nu menar jag inte sånt som saker. utan som hur personen är som vän, är det en vän som ställer upp och säger ärligt vad den tycker och tänker. då är det självklart för mig att jag uppskattar det och gör mitt allra bästa för att ge allt det där tillbaka. jag är en av dom som inte ser upp till kissie och tror hon är en sjukt osäker brud som behöver uppmärksamhet för att känna att folk vet att hon finns. jag säger som det är, trots att jag inte alltid skriver precis hur jag känner och om jag har hafy världens jobbigaste dag, men frågar någon mig så svarar jag ärligt för vad har jag att dölja? ingenting. jag är som jag är och det är jag. är inte det tillräckligt så fine. det är okej för mig, för jag vill inte förneka något som jag vet är sant. jag skäms inte över att mitt liv inte är perfekt. för det är det inte, trots att jag i stort sätt gillar mitt liv 24/7 så är det alltid något som skulle kunna vara bättre. så är det för alla, lovar. men nu känner jag inte riktigt för att blotta mig mer och att ni får veta det här är jävligt starkt av mig måste jag säga för jag har jävligt svårt att lita på folk och berätta hur jag verkligen känner. men som jag tänkte säga till skolsköterskan när hon sa att hon förstår om det är jobbigt att prata med en helt främmande människa om hur man mår så, man vänjer sig! haha. men anywaaaaay, ha de gött och glöm att jag har skrivit detta så fort som möjligt för ert eget bästa. för jag har en förmåga att sätta igång en jäkla massa tankar, så för ert eget bästa. glöm de hehu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ändrat mig, otroligt mycket. Men samtidgt har jag inte ändrat mig alls, jag är samma person som jag var då när jag träffar nya människor. Jag är fortfarande tyst sålänge ingen börjar prata med mig när jag inte känner dom. Jag har varit det he...

Jag förstår nu, hur rädd jag är för att mista dig. Hur rädd jag är för att något ska dra ner dig igen.  ...

Jag önskar att jag kunde sluta bry mig. Önskar att jag kunde stänga av alla mina känslor. Jag önskar att allt kunde sluta göra så ont. Jag önskar att jag kände mig hel utan att sen inse att jag inte alls var hel. Jag vill känna mig hel och bry mig la...

Egentligen tycker jag inte att du är värd min uppmärksamhet. Men du äcklar mig. Du äcklar mig så fruktansvärt mycket. Det äcklar mig, att jag var för feg för att tala om för dig från första början vilket svin du betedde sig som. Och efter några år...

När jag glömt det för en stund. När jag äntligen lyckas. När jag äntligen känner att nu, nu, nu känns det okej. Nu ligger det inte där och gror på samma vis. Nu kan jag glömma det. Då säger det pang, antingen står det på facebook. Eller är det i skol...