När jag glömt det för en stund. När jag äntligen lyckas. När jag äntligen känner att nu, nu, nu känns det okej. Nu ligger det inte där och gror på samma vis. Nu kan jag glömma det. Då säger det pang, antingen står det på facebook. Eller är det i skolan. Eller är det på telefonen. Inte ens min telefon. Någon annans telefon, den personens telefon som jag är så rädd för att förlora. Den som jag bara vill ha för mig själv mest hela tiden. Den jag önskar att jag skulle kunna säga att jag vill vara med dig föralltid, men det kan jag inte. För jag vet inte det, jag vet inte vad jag vill om en vecka. Jag vet inte vad jag vill om ett år. Jag vet inte vad jag vill imorgon. Jag vet vad jag vill nu. Och just nu skulle jag kunna säga att det inte kunde varit mycket bättre, men om två sekunder vet jag inte för då kan det kommit ett jävla fucking sms som gör att alla mina känslor rivs upp och blandas på det konstigaste sättet jag inte trodde att det kunde.

På en halv sekund går det från att vara underbart, till att nästan undra vafan jag gör här? Vad jag gör här, så nära den som sårade mig så otroligt mycket. Som sårade mig mer än vad någon annan någonsin har gjort. Aldrig, har jag känt sån smärta inom mig. Aldrig. Aldrig, kunde jag tro att jag kunde bli så sårad. Aldrig. Och det gör så jävla ont att erkänna att jag är sårad. För jag vill inte vara sårad.  JAG VILL INTE. Jag vill inte vara svag, även fast egentligen är det inte jag som är svag. Det är hon, hon som sårade mig. Och nästan inte ens förstår det. Inte förstår varför hon irriterar mig. VARFÖR DU IRRITERAR MIG!? Hur dum kan man vara på en skala? Inte fan är det konstigt att jag blir irriterad av att var jag än är, så finns den lilla äckliga pricken som förstörde så otroligt mycket för mig. Som sårade mig så sinnesjukt djupt. Och du förstår inte ens, varför jag vill att du ska lägga ner? Varför jag vill att du ska försvinna? Jag tänker inte flytta på mig, jag tänker inte fly. Jag tänker inte låta dig vinna. Igen. Jag tänker inte låta dig förstöra mer för mig. Hur ont det än kommer göra i mig, för du ska inte förstöra mer för mig. Bullshit att du inte vill förstöra btw. För det är det enda du gör. Inget annat än förstör för mig. Och kan man inte stå för saker, då ska man inte heller säga eller göra det. Ärligt, alla vet vad du vill. Du vill förstöra för mig. Du vill ha han. Han som inte ville ha dig, han som du inte längre skulle vilja ha om du fick han. Du vill ha något du inte kommer få. För han är min. HAN är den som var där för mig, när DU sårade mig. Trots att han inte ens vet allt du gjort. Inte vet hur mycket du sårat mig, för jag vill inte visa att jag är sårad. För då blir jag så sårbar. Då finns det så mycket som kan såra mig. Då kan du, och han. Och vem är det folk sårar? Jo, dom som dom vet redan är svaga. För dom är lättast att knäcka. Men du ska inte få knäcka mig igen. Aldrig. Om jag så ska förstöra för mig själv på vägen, så ska du inte få såra mig mer. Du har satt din sista potatis. Aldrig igen, kommer jag att lita på dig. Aldrig igen. Aldrig mer, kommer jag ta dina ord före någon annans. Aldrig mer kommer jag göra något för dig, som jag vet att du inte skulle göra för mig. Aldrig mer, tänker jag finnas där för dig. För var fanns du när jag behövde dig? Då svek du också, och sårade mig mest av dom allihopa. Fuck dig.

Men trots allt, så var det ändå värt det än sålänge. För jag har han, han som inte du har. Han som du vill ha. Han som ville ha mig. Han jag ville ha. Han som fanns där utan att egentligen veta varför han behövde finnas där. Men han behöver egentligen inte finnas där på det viset, det räckte ändå, att han bara var där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ändrat mig, otroligt mycket. Men samtidgt har jag inte ändrat mig alls, jag är samma person som jag var då när jag träffar nya människor. Jag är fortfarande tyst sålänge ingen börjar prata med mig när jag inte känner dom. Jag har varit det he...

Jag förstår nu, hur rädd jag är för att mista dig. Hur rädd jag är för att något ska dra ner dig igen.  ...

Jag önskar att jag kunde sluta bry mig. Önskar att jag kunde stänga av alla mina känslor. Jag önskar att allt kunde sluta göra så ont. Jag önskar att jag kände mig hel utan att sen inse att jag inte alls var hel. Jag vill känna mig hel och bry mig la...

Egentligen tycker jag inte att du är värd min uppmärksamhet. Men du äcklar mig. Du äcklar mig så fruktansvärt mycket. Det äcklar mig, att jag var för feg för att tala om för dig från första början vilket svin du betedde sig som. Och efter några år...

jag är så jävla arg. så jävla arg. på att det finns så sjukt omogna människor. på att en del aldrig någonsin kan tro på vad man säger. jag är så jävla arg. jag är arg på mig själv. för att jag alltid tror att jag inte bryr mig, att det inte är något....