Idag är en sån dag då jag är så himla trött på alla lögner, på alla som ljuger och sen tror att man ska ta det som ett skämt. På folk som hittar på saker, om folk och sen går och säger det till någon och när den fråga '' va är det sant?'' så svarar den personen ''ja''. Hur vet man om något är sant om det inte kommer från personen som det handlar om? Det kan man inte veta. Men varför i hela friden går man och berättar det vidare och ändrar lite på historian? Jag själv t.ex har fått värsta slamp ryktet på min skola för att jag blev tillsammans med en kille som en annan påstod sig vara tillsammans med när han sa till mig att dom inte var det. Är det mitt fel då? Är det jag som är en slampa då? För att jag litar på vad han säger till mig? Ska man inte kunna lita på vad den personen säger då? Jag litar faktiskt mer på honom än vad jag gör på såna äckliga skitsnackade avundsjuka äckliga ryktes spridande töntar. Det är det som gör om dagarna, sprider falska rykten. För någon vecka sedan t.ex fick jag veta att en i min klass gick runt och sa att jag kunde hacka bilddagböcker. Hallå liksom, det kan inte ens jag. Och varför i hela friden går man och säger det till massa andra istället för att fråga personen det handlar om!? Man gör ju bara skit för sig själv när man håller på så. Tro nu inte jag försöker få mig att framstå som perfekt, för det är jag inte. Och jag har visst snackat skit, men jag har faktiskt aldrig hittat på något om någon annan för att jag känner för det, eller för jag tror det är så och sen spridit ut det. Jag skulle få såna skuld känslor så det finns inte. Usch nej, jag är så trött på det. ÖRK