Helt plötsligt slår dom en rakt i ansiktet. Saker man har oroat sig för utan att man ens märkt det själv. Helt plötsligt är det bara så klart, och då är det för sent att göra något åt. För då är det där, och flåsar en i nacken. pang säger det, och så är man knäckt.

du är världens underbaraste, mitt allt. inget du gör, kommer någonsin kunna få mig att sluta älska dig.

rädslan för att bli lämnad, att bli ensam. få hjärtat krossat. gör mig galen. förstör för mig. jag kan inte få ur de ur mitt huvud. varför skulle jag bli ensam för att du inte svarar på ett sms? för att du är med folk jag inte känner? tanken gör mig galen, kan inte sitta stilla. kan inte låta bli att läsa sms från dig. att kolla på bilder på dig. att tänka på dig. att tänka tanken att du skulle lämna mig, gör att jag känner gråten i halsen. varför är jag så rädd? jag vet att jag skulle överleva. jag orkar bara inte med allt en gång till. att va så nere. att bygga upp självförtroendet igen. att känna att jag duger. några få ord hade hjälpt mig just nu. '' jag älskar dig'' eller om ens '' jag tycker om dig'', minsta lilla ord som tyder på att jag betyder nått för dig skulle hjälpa. om det så va att du laddade upp en bild på bilddagboken. vad som helst, verkligen. bara något som tar bort rädslan för att du inte vill ha mig. för just nu, är du allt. du betyder allt för mig. det är du som har fått mig att nå från botten ända upp till toppen. allt är din förtjänst, okej kanske lite min med. men utan dig vid min sida, utan dig som gjorde mig glad när jag var där längst nere, hade jag aldrig klarat mig såhär bra. aldrig, du får mig att orka. att vilja, att känna att jag duger. att känna mig älskad. men så kommer dom där tankarna igen, ''duger jag verkligen? får jag verkligen må såhär bra? det kan ju inte vara hur länge som helst, något kommer hända'', och något av det värsta som kunde hända nu är faktiskt att jag skulle förlora dig. men hur ska du veta att jag är rädd, hur ska du veta att jag behöver att du berätta för mig just nu att jag betyder något? jag berättar ju inte, jag berättar inte för dig att jag är så otroligt rädd för att bli av med dig. att du betyder allt för mig. att jag aldrig litat på någon som jag litar på dig. att jag aldrig, aldrig skulle må så bra som jag gör utan dig. att du räddade mitt liv. när jag behövde någon som mest, och vännerna svek. då kom du, från i stort sätt ingenstans, och drog upp mig igen. när jag behövde de som mest, fanns du där. utan egentligen göra något speciellt, du va bara dig själv och fick mig att skratta när jag mådde som sämst och inte såg någon speciell mening med livet. jag älskar dig, my love.

blööööööööööööööööööööö, att det aldrig kan sluta snurra runt i huvudet på mig. spy hit och spy dit, varför är jag så jävla rädd för de? ja det är sjukt äckligt, och ja det är inget jag skulle göra frivilligt, nej det är antagligen inte heller livsfarligt. men varför i hela friden ska att jag inbilliar mig att jag mår illa för jag är rädd för att spy hindra mig från att gå på prenmiären av eclipse och hindra mig från att åka till ullared när shoppa är det bästa jag vet. varför ska jag bli så nervös så jag knappt vet var jag ska ta vägen när jag ska till en affär? varför varför varför? it's killing me from inside.

Snälla äckliga lilla jävla äckelunge, försvinn ur mitt liv någon jävla gång. Du gör inget annat än förstör, kallar du det liv? Ingen vill ha dig längre, du bara utnyttjar allt och alla. PATETISKT

att så lite kan förstöra så mycket. att nästan ett års jobb, förstörs av några meningar.

ångest, den tar död på mig långsamt. att jag gör det hela tiden. samma misstag, när ska jag lära mig att jag inte klarar allt, att jag inte behöver ta allas skit utan att säga ifrån, varför!? jag är så jäkla dum mot mig själv så de är inte sant. jag är medveten om det, ändå märker jag inget fören det är försent. fören min ta-andras-skit-låda är full, överfull. ångeeeeeeeest!

Idag är en sån dag då jag är så himla trött på alla lögner, på alla som ljuger och sen tror att man ska ta det som ett skämt. På folk som hittar på saker, om folk och sen går och säger det till någon och när den fråga '' va är det sant?'' så svarar den personen ''ja''. Hur vet man om något är sant om det inte kommer från personen som det handlar om? Det kan man inte veta. Men varför i hela friden går man och berättar det vidare och ändrar lite på historian? Jag själv t.ex har fått värsta slamp ryktet på min skola för att jag blev tillsammans med en kille som en annan påstod sig vara tillsammans med när han sa till mig att dom inte var det. Är det mitt fel då? Är det jag som är en slampa då? För att jag litar på vad han säger till mig? Ska man inte kunna lita på vad den personen säger då? Jag litar faktiskt mer på honom än vad jag gör på såna äckliga skitsnackade avundsjuka äckliga ryktes spridande töntar. Det är det som gör om dagarna, sprider falska rykten. För någon vecka sedan t.ex fick jag veta att en i min klass gick runt och sa att jag kunde hacka bilddagböcker. Hallå liksom, det kan inte ens jag. Och varför i hela friden går man och säger det till massa andra istället för att fråga personen det handlar om!? Man gör ju bara skit för sig själv när man håller på så. Tro nu inte jag försöker få mig att framstå som perfekt, för det är jag inte. Och jag har visst snackat skit, men jag har faktiskt aldrig hittat på något om någon annan för att jag känner för det, eller för jag tror det är så och sen spridit ut det. Jag skulle få såna skuld känslor så det finns inte. Usch nej, jag är så trött på det. ÖRK  

Varför finns det så mycket folk som sitter och hackar på alla andra när dom är lika dana själva? tex sånna som sitter i skolan med någon och hackar på alla som har tottar och säger ''omg så jävla fula äckliga fjortisar är dom med sina tottar och sitt äckliga smink'' sen går en av dom hem och sätter på sig tottar och säger '' det är bara en engångs grej ta det inte seriöst'', men några dagar senare lägger man upp ännu fler bilder med tottar? varför? dessutom sitter den andra där med 5 lager brunkräm och en fet rand, varför? varför ens sitta och hacka på alla andra istället för att ta tag i sitt eget liv först? Det är väl inte ditt problem om andra går med tottar och feta brunkräms ränder? eller? varför bryr du dig? du är lika dan själv, okej du kanske inte har tottarna, det finns dom som har tottar för dom tycker det är snyggt och inte för dom är ''fjortisar''. Men du kanske inte har tänkt på att alla inte tycker om den där puttinutti gullgull stilen som du har? Själv är jag så jävla trött på den, men inte fan går jag och säger att du klär dig så jävla fult för de? inte fan går jag och säger till dig att jag inte ens tycker det är snyggt medans du går och säger alltså du sminkar inte dig längre. BEHÖVER DU BRY DIG OM JAG INTE SMINKAR MIG!? nej precis! det är inte ditt problem ditt äckliga ego. du är inte perfekt, du har aldrig varit och du kommer aldrig bli.